Sitter och kollar på reprisen av Sofias änglar på kanal 5.. och jag gråter. Jag gråter floder just nu.
Varför ska livet vara så orättvist?! Varför ska en glad, härlig familjefar råka ut för en sådan olycka som i dagens program..? Denna man, Johan, var en väldigt atletiskt och sportig man.. Nu kan han inte ens gå. Pågrund av en annan människas dumhet! Jag blir så frustrerad när en sådan fin människa ska vara med om något så hemskt.
Han kan inte gå, han kan inte prata.. Vilket han så hemskt gärna skulle vilja kunna igen. Men det finns ingen som helst säkerhet att han någonsin kommer klara av det inom en snar framtid..

Johan blev skadad när han var ute på en vanlig cykeltur. Han och hans familj hade precis köpt deras drömhus på landet, och han ville utforska området. Han blir påkörd, han frontalkrockar, med ett fordon som kom i 90km/h rakt mot honom. Det fanns ingen chans. Likt en vante flög han flera meter och förblev medvetslös tills ambulans kom. Efter det var hans liv, hans familjs liv, föralltid förändrat..

Om man nu ska tro på Gud.
Vad var Guds plan med detta?

Dock måste man beundra Johan och hans familjs beslutsamhet. Johan vill bli bättre, hans familj vill det. Och dem kämpar dygnet runt. Hans grannar har samlat ihop pengar till att göra en grusväg till Johans ära. En grusväg där det tidigare var omöjligt för Johan att komma fram. En grusväg ner till vattnet, Johans favoritplats.
Helt underbart att det fortfarande finns så pass fina människor kvar, som inte bara tänker på sig själva. Man kan ju bara hoppas att om man själv är med i en såpass allvarlig olycka, att det finns någon som kan ställa upp för mig också.

Ni kan se Sofias änglar här:
Klicka här

Edit: Hittade detta klipp där det är ett efterbesök hos Johan, några månader senare! Skönt för honom att det verkar gå mot rätt håll, han förtjänar det verkligen! ♥